Let me be myself

I guess I just got lost being someone else, I tried to kill the pain but nothing ever helped...

Idag började som en lugn dag, jag låg kvar i sängen till fyra. (Det är sant) Kollade klart på The Devil Wears Prada, en var 21 färdig vilket resulterade i att jag började se på den också. Med en kvart kvar av filmen ringde Kerstin och bad mig följa med henne till stallet, och ja, varför inte!? Så det blev en tripp till Kungsbacka för att hjälpa till och rida Jamie. På vägen ner ringde min telefon och jag svarade såklart. Det var StudentConsulting som ringde, dom vill ha dit mig på en arbetsintervju.. Nervöst kan man tycka, på torsdag ja, men jag blev ju såklart nervös på en gång! Ska bli spännande att se vad dom säger..

Helt plötsligt händer allting, och jag bara orkar inte! Jag måste ta tag i mig själv, mitt liv, min lägenhet. Här ser ut som en deprimerad knarkarkvart (vilket det är, iaf det första, inte knarkarkvarten) jag orkar inte göra någonting åt det! Varken mitt liv eller min lägenhet.. Jag vill bara sitta här och sitta. Göra ingenting och låtsas som att jag inte finns.. Nu för tiden tycker jag det är jobbigt att ha en sak att göra om dagen, innan började det bli jobbigt om klockan var elva - tolv på kvällen innan jag kom hem, även om jag jobbat hela dagen. Ingenting kunde ju stoppa mig, vad är det för fel? Så trött på det här..

Ska köra imorgon, elva börjar jag, efter det måste jag till min revisor igen, fixa fram miljoner papper som jag måste ha till ett möte på onsdag. Som tur är behöver dom inte massa papper på intervjun, bara några referenser, och det är ju inte så jobbigt att få fram!

Nu kollas det på Boston Teaparty. Varför kan jag inte bara skärpa mig och ta upp teoriboken? Idiotiskt...